Min hustru har många sidor. Hon är, förutom att vara just min underbara hustru, även en intelligent almanacka. Jag är ibland, med mitt tankspridda sätt, ibland omedveten om hur våra gemensamma helgplaner ser ut just för att jag vet att vid min sida finns en dynamisk och intelligent almanacka. Hon är som en schweizisk fällkniv, anpassningsbar och med många lösningar. Blir det något avbokat en helg så uppdaterar sig almanackan med något annat roligt som vi skall göra. Jag tycker att detta är utmärkt men ibland så undrar jag lite stillsamt om det inte liksom gör mig lite för passiv…?
Jag har alltid varit en man som velat ha kontroll över saker och ting och varit van att göra det själv. “Gör-jag-det-inte-själv-blir-det-inte-gjort” ungefär. Med min hustru har jag nu dock släppt på många av mina käpphästar i livet. Gröten exempelvis. Lisa gör nu min gröt på mornarna och jag cyklar endast och köper tidningen. Så till den milda grad litar jag på henne.
Lisa har även en annan sida som jag fascineras över. Hon är en mänsklig sökrobot. Innan bröllopet så surfades det bröllopssidor så det stod härliga till, det fanns förmodligen inte många sidor som hennes hjärna inte indexerat och arkiverat i databasen. Vad det än gällde så hade hon idéer och lösningar som hon raskt plockade fram ur databasen och presenterade för mig.
Nu är det projektet över och den mänskliga sökroboten har raskt kravlat sig vidare till nästa äventyr. Nu indexerar den i rask takt allt som har med ny bostad att göra och filtrerar bort ointressanta objekt och presenterar möjliga alternativ för mig. Att “googla” har ju länge varit ett gängse uttryck men jag tänkte nu böra använda uttrycket “att lisa”. “Har du lisat på det?”
Nu skall man inte luras att tro att hon daddar mig för det gör hon absolut inte. Jag bara betraktar henne roat och fascineras över dessa personlighetsdrag och älskar varje sekund av det. Äktenskap är en riktig succé.