Eller? Frågan kan man ställa sig efter Halmstad BTK:s premiär mot Spårvägen hemma i måndags. 0-5 i baken var visserligen inget bra resultat men ingen jättekatastrof med tanke på att den förmodade (?) stjärnan i laget Wang Yin Zhou inte anlänt till Sverige ännu. Nej, det var inte problemet utan det finns annat man kan titta på som är betydligt värre, förutom att vissa av de kära HBTK:arna såg lite tröttare ut än vanligt.
Ok, HBK mötte Djurgården och det gjorde förmodligen sitt till men det var ingen direkt höjdarstämning på läktaren där de cirka 30 åskådarna satt, snarare var det beklämmande och en aning pinsamt. Så känner jag det faktiskt när jag vet att representanter från radio och press finns på plats. Vad tänker de? Sitter de och önskar att de var på något annat arrangemang? Förmodligen gör de det.
Hur benar man då upp vad problemen är? Var börjar man? Vems är ansvaret?
För det första, Elitserien i bordtennis håller på att självdö. Det är, för att prata klarspråk, astråkigt att titta på tycker jag. Märk nu väl att jag skrev “tycker jag”. Tycker någon annorlunda så är det helt ok. Jag tycker främst att vi förtjänar en större publik och ofantligt mycket mer uppmärksamhet i nationell media. Dock finns det ett antal problem att belysa.
1. Arrangemangen är snudd på katastrofala
2. Marknadsföringen är katastrofal
3. Stöd i samband med arrangemang och marknadsföring från förbundets sida är katastrofal.
Vem bär ansvaret för att ovanstående blir åtgärdat då? Svenska Bordtennisförbundet (SBTF) “äger” idag Elitserien. Samtliga klubbar betalar en avgift för att få spela i serien. Klubbarna marknadsför sig sedan hur man vill, arrangerar i stort sett också hur man vill. Förbundet har tagit fram en manual där man kommer med vissa rekommendationer över hur arrangemangen skall genomföras. Men, det sker ingen central marknadsföring, inga presskonferenser osv. Alla gör lite som de vill och med begränsade resurser blir det sällan kontinuitet och kvalitét. Det blir lite punktinsatser här och där tills de inblandade inte har tid eller ork kvar.
Jag har vid ett flertal tillfällen deltagit på träffar med elitserieklubbarna och representanter från förbundet. Om dessa träffar kan man bara säga en sak och det är – pannkaka. Vi har inte lyckats enas om mycket. Alla spretar åt olika håll. Vill en klubb en sak så är detta oviktigt för en annan, de ekonomiska förutsättningarna och målsättningarna är vitt skilda vilket gör att det är praktiskt taget omöjligt att komma framåt.
Vad behövs då för att komma just framåt tro?
Först av allt behövs en strategi och en målsättning. Vad vill vi uppnå och hur skall vi uppnå detta? Sen måste det till nyckelpersoner, jag är helt övertygad om att detta inte behöver kosta skjortan. Det finns många personer inom pingisen med bred kunskap som säkerligen skulle bidra med sin tid och sina idéer. Gamla avdankade lirare som idag sitter på höga poster i näringslivet har med all säkerhet massvis med kontakter. En marknadsplan måste tas fram på detaljnivå. Broschyrer, utskick, och – viktigast av allt – uppvaktning av media måste ske. Idag handlar det kanske inte om att jaga SVT för att de skall visa 45 sekunder i Sportspegeln utan mer vilken kanal som kan sända matcher i sin helhet. Här finns mängder med alternativ, SVT 24, Canal Plus, TV 4 plus mfl. Det måste också få kosta lite grand och det är här klubbarna kommer in. Det är av yttersta vikt att man från förbundets sida inser att Elitserien snart är ett sprattlande lik om man inte agerar kraftfullt. Ställ krav på de lag som vill spela i Elitserien både ekonomiskt och arrangemangsmässigt. Släng sedan fram lite morötter i form av rejäla prispengar för att göra det värt insatsen.
Med strategi, marknadsplan kommer ytterligare en viktig aspekt in – pengar. Vem skall betala? Hur får man fram resurser? En kostnad man måste ta är en duktig försäljare som kan sälja in Elitserien. Men, och det är ett väldigt stort men, han måste ju ha något att sälja! En bra och spännande produkt, tv-mässig. Uppmärksam läsare inser att så är inte fallet idag. Elitserien idag är i mina ögon astråkig som sagt. Nej, ner på ett bord, boxningsbelysning, kortare, intensivare matcher osv. Detta är saker som bara måste till för att få det hela mer attraktivt. I marknadsplanen måste även profiler lyftas fram, det duger inte med endast anonyma lagnamn, vi måste bli mer coola, sexiga och attraktiva för åskådarna.
Försäljning av svensk bordtennis har visat sig oerhört trög de senaste åren. Det har inte gått att sälja in landslaget med världsspelare som Jan-Ove Waldner, Jörgen Persson, Mikael Appelgren osv. Vad har detta berott på? Tufft klimat? Dåliga försäljare? Här kan man tvista men istället för det så tycker jag att man skall blicka framåt med devisen, “nu kan det bara bli bättre”. Glöm alla fel man begått. Det finns massor av möjligheter, namnbyte på Elitserien, hitta företag som vill köpa in sig i namnet, tänk en prissumma på 500.000 kr! Tänk en avslutande final i ett fullsatt Globen som innebandyn lyckats med.
Jag tror att mycket av de problemen som finns i svensk pingis, bland annat att man inte lyckats med sponsorerna, är att man inte satsat på just Elitserien. En bra inhemsk liga som får utrymme i media innebär att folk vet vad som händer i bordtennisen och ser fram emot mästerskap osv. Liksom, “just det, i pingisen måste vi ha bra chans nu i OS, för han och han har ju spelat bra i Elitserien, jag såg honom spela på TV32 häromdagen”.
Det är självklart inte bara förbundet som skall agera. Från klubbarnas sida gäller att tänka utanför sin lilla låda och se pingisens bästa. Klarar vi inte det är jag rädd att det till slut inte ens skrivs i lokalpress om oss och det tycker jag vore fruktansvärt trist.
Ovanstående är ingalunda någon utopi. Det är fullt genomförbart. Det tarvar dock resurser och idéer. Och att man inte är rädd för förändringar. Fel eller rätt, kom gärna med synpunker.