Det slog mig att det har varit väldigt mycket kvinnligt deltagande i de skivinköp som bränt hål i plånboken på senaste tiden.
Ok, de tre första var ju present till Lisa så det kanske inte skall räknas, men här kommer en liten lista med några korta kommentarer:
1. Anna Christofferson – One
Jag har även hennes jazzbetonade album där hon ackompanjerades av Steve Dobrogosz vilket även det är väldigt bra. Lugn och trevlig musik.
2. Lizz Wright – The Orchard
Lisas favvo, hon får bedöma huruvida skivan är lika bra som den gamla hon har. Lugn jazz med fantastisk röst är väl en inte allt för kass gissning?
3. Anders Widmark & Sara Isaksson – Pool of happiness
Här snackar vi röst och piano i perfekt samspel. Båda två hanterar sina “instrument” på ett osannolikt proffsigt sätt, Widmark klinkar som om pianot var en kroppsdel och det kompletteras med Sara Isakssons grymma röst, en av mina favoritröster. Sveriges bästa röst? Ja, om inte så vet jag inte vem som konkurrerar. Vi såg dem live på Dunkers Kulturhus för några månader sedan och det var helt suveränt, i låten “I was dreaming” trodde jag nästan taket skulle flyga av. För den nyfikne så rekommenderas även deras gemensamma första album Anders Widmark featuring Sara Isaksson. Sen måste även Sara Isakssons debutalbum (?) Red Eden nämnas, får du tag i det skall du vara glad.
4. Sheryl Crow – Detours
Gammal favorit för mig, jag har det mesta i skivväg med henne. Dock har hon på senare tid inte nått upp till det absolut felfria självbetitlade albumet som släpptes 1996, det innehöll bland annat “If it makes you happy”. I mina ögon hennes överlägset bästa album, hon har snuddat vid höjderna på senare album men inte levererat så komplett. Dessutom gjorde hon det mesta själv på detta album, producerade, spelade de flesta instrumenten. Det återstår att se om nya plattan, Detours, når dit. Hur som, jag gillar Sheryl Crow skarpt, musik och attityd. Första, akustiska låten God bless this mess är klockrent bra. I texterna är det mycket fokus på irak-kriget och hon är ingen större fan till Bush, Ms. Crow, that´s for sure.
5. Jesse Malin – Glitter in the gutter
Recensionen på Itunes Music Store börjar så här: “It took three albums, but Jesse Malin´s finally made it”. Det är precis så det är, löjligt talangfull har han gjort några hyftsade skivor men här får han ihop precis allt, suverän skiva och precis min kopp med thé! Fan, jag hade också dansat töntigt som övriga medelålders män om han spelat i Spooååthallen i Halmstad som Kent gjorde förra veckan :). Polare med Ryan Adams, och liksom honom så är han ojämn men när han får ihop det som nu…då blir det grymt bra. Kuriosa: Låten “Broken Radio” är duett med Bruce Springsteen.
6. Shelby Lynne – Just a little lovin´
Ger man sig på en skiva med Dusty Springfield -covers är man antingen knäpp eller så har man bra självförtroende. Shelby Lynne verkar ha det senaste. Det kunde gått riktigt illa men det gör det inte. Det går tvärtom, det är helt suveränt faktiskt. Hon gör sina egna tolkningar och med sin fantastiska röst lyckas hon. En skiva att hoppa i badet och korka upp en flaska Chateau Neuf Du Pape till. Lyssna bara på acapella-inledningen i “You don´t have to say you love me”…lyssna även på “Anyone who head a heart”. Högsta betyg. Gillar du Shelby Lynne, kolla även upp hennes album “I am Shelby Lynne”, också mycket bra.
För övrigt, hört talas om Uncle Tupelo? Det är en grupp värd att upptäckas. Gammalt som gatan och finns gör de inte heller längre men de kallas ibland urfäderna till musikgenren “No Depression” eller “classic alt-country” kanske man skall säga. Frontfigurerna Jay Farrar och Jeff Tweedy gick vidare efter Tupelo till de inte helt okända banden Son Volt respektive Wilco. Detta hade jag kunnat skriva hur mycket som helst om men börja med låten “Still be around” från albumet “Still feel gone”. En av mina favvolåtar på en favvoskiva!