Det gav mig en väldigt bitter eftersmak. Nästan en känsla av panik och vanmakt. Varför gör jag inte mer? Jag satt i soffan igår kväll och slötittade på faddergalan för världens flickor och det kändes riktigt, riktigt illa inombords att veta att jag under dagen spenderat några tusen kronor på julklappar. Reportagen om de ohyggligt utsatta fllickorna går inte att ta in, det går inte att förstå att det förekommer sådant, att det finns sådan ondska hos människor.
Vi har ett indiskt fadderbarn i Poovizhi och det är ju ibland så att man nästan hade velat hämtat hit henne så hon fick en ärlig chans att leva det liv hon är värd att få leva. Tyvärr är hon lång ifrån ensam. God Jul var det visst.