Det saknas en gringo på översta bilden. Det är jag, han som håller i kameran. Och visst, det är den nya D90 kameran som jag fick i julklapp av fru Buzberg. Fru Buzberg är på den undre bilden, hon fick vara med för att hon dels lagade helt suverän mat till gringosarna när hon egentligen kanske hade velat vara någon annanstans just denna kvällen, och dels för att hon är så vacker. Maten bestod av en fantastisk köttgryta, om någon är sugen på receptet så är det bara att maila henne på lisa@buzberg.se. De tre gringosarna på bilden är från vänster Figge, Emanuel och Jonas. Tre av mina bästa vänner faktiskt, och även mycket långvariga sådana. Dagen till ära var Emanuel, min gamle vän från Hamneda på besök. Emanuel bor i Stockholm och arbetar idag på Svenska Bordtennisförbundet som utbildningsansvarig. Vi har varit med om mycket och han är en superbra vän som alltid finns där oavsett tidsrymden som ibland uppstår mellan våra träffar. Man tar liksom vid där man var senast man träffades och så är det inte mer med det. Men det är väl så det är med äkta vänner.
Figge är ju spelevinken som lever livet precis som alla egentligen vill göra. Han gör i stort sett det som han tycker är roligt hela tiden. Numera har han en dotter som heter Esther, och hon tar upp mycket tid, men det gör nog inte så mycket eftersom hon är ett charmtroll som troligtvis hamnar överst på rolighetslistan. Vansinnigt stor bolltalang med inte lika stor talang för att träna. Hade han haft det hade han kunnat vara topp-tio i världen. Lätt. Jag brukar säga att om jag själv hade haft den talangen så vet i fasen om det inte blivit VM-guld…med tanke på alla pass pingis man tränat alltså.
Jonas går även under namnet den vita kenyanen och är givetvis min träningspartner. Numera träffas vi i stort sett lika ofta som jag träffar fru Buzberg och han är en mycket nära vän. Det är få personer jag litar på så mycket som honom, de kan man räkna på några få fingrar. Våra gymträffar är är nyttiga för både kropp och själ skulle jag vilja påstå. Grym snickare och grymt vältränad. I skrivande stund i Egypten på semester så nu hinner jag träna ikapp lite om han inte fuskar järnet där nere.
Kvällen var verkligen supertrevlig och det var många gamla minnen som kom upp från vår gemensamma tid i gökboet Halmstad BTK. När jag gick ned i förrådet och hämtade alla gamla foton från HBTK-tiden så gick fru Buzberg och surfade. God mat lagade hon dock som sagt, stående ovationer för det. Tack darling.
En sista sak att notera är att Emanuel sitter med en dator i knäet. Givetvis en mac. Figge har också en mac så nu är det bara kenyanen kvar sen har alla mac, mission complete.