[nggallery id=38]
“Cancelled”. Resan kunde ju ha börjat bättre än den gjorde. Dock var vi reptilsnabba och kastade oss till British Airways disk där det endast var en kund före oss. Efter cirka en kvart var kön bakom oss ringlande lång i Kastrups stora incheckningshall. Danske Preben, världsvan som få, började gapa om att de skulle öppna fler diskar men det hade han inget för. Resultatet av vår snabba rockad var att vi skulle bli reroutade via Milano till Miami istället för via Heathrow som då var inställt.
Preben fnös föraktfullt åt detta förslag. Han hade strax innan kommit fram till disken, smällt upp en hämt-kaffe-latte mitt på disken och bräkt ur sig ett arrogant danskt “gomoooorrn”.
“ha ha, i Milääänåå ka i bli sittende i en uge, dit skä jä for fäään iiigge”, sade han när han hörde att vi blev reroutade dit, han skulle nämligen också till Miami.
Nu hette han ju givetvis inte Preben men han var dansk och det kunde ju faktiskt ha varit så.
Nåväl, vi kom iväg till Milano (Preben var också på det planet för övrigt) i ett miniplan och jag svor för mig själv att aldrig, aldrig mer åka SAS skitplan. Det var ett skitplan i dubbel bemärkelse för dels var det förmodligen byggt för pygméer och framför oss satt ett par med en katt i en bur som inte gillade turbulensen. Inte en gång utan två. Första gången kunde husse med mycket rosor på kinderna försvinna in på toaletten och fixa till eländet. När vi skulle landa så var turbulensen kraftig och då skulle alla sitta på sin plats… då tyckte inte katten det var roligt och resultatet var kraftig turbulens tillsammans med kattskit. Vi klev av i Milano gröna i ansiktet, sällan har jag varit så nära att spy på ett flygplan faktiskt.
Strulet fortsatte med ett sanslöst snöoväder i Milano och vi fick sitta i planet till Miami i nästan 3 timmar utan att lyfta på grund av att de var tvungna att avisa hela planet. Tur att själva planet var toppmodernt och man hade egen tv i stolen och massor av filmer att välja mellan.
Vi kom dock iväg till slut och väl framme i Miami gick det som smort att få ut bilen vi hyrt och som vi skulle tillbringa en hel del tid i de närmsta två veckorna. GPS-tanten var lite otydligt vilket resulterade i att vi tog några varv runt Miami International innan vi lyckades styra rätt mot Miami Beach och Ocean Drive där vårt hotell låg.
Efter en välbehövlig natts sömn drog vi så ut dagen efter och utforskade Miami Beach. En häftig stad var det absolut, men man kan konstatera att Miami Beach säkerligen gjort ett annat intryck på oss om det var ordentlig sommar och inte regnat som det gjorde på eftermiddagen. En upplevelse var det dock att gå längs stranden och se alla lyxhotell.
Dagen efter var det dags att dra vidare längs US 1 ner till Key West. På förhand var detta kanske detta det man trodde skulle bli höjdaren på semestern. Och visst, vägen är fantastiskt vacker. När man börjar komma ut på öarna, eller Keys på amerikanska, så är det sagolikt fint. Key Largo, Tavernier, Islamorada, Marathon, Big Pine Key och slutligen Key West.
Staden Key West var en mycket intressant upplevelse då arkitekturen nästan kändes lite leksaksaktig. Mycket färg, märkliga hus osv. Vi hade ett par härliga dagar här och såg verkligen mycket. Det svindlar lite när man tänker på att man bara är 90 miles från Kuba (se bilden).
Efter Key West var det dags att fara in i aligatorland. Tamiami trail rakt (och rakt var det, aldrig sett en rakare väg) in i Everglades och målet som hette Shark Valley. När vi kom fram och parkerade bilen blev vi väldigt överraskade över att det faktiskt kryllade av aligatorer. Det gick en kanal som man kunde följa och där låg flera stycken och solade sig. Skyltarna sade att man måste hålla sig 5 meter ifrån dem. Så länge de låg med svansen mot oss kändes det rätt ok men låg de med nosen upp mot stigen längs kanalen så var det lite halvläskigt. Enligt de guider som fanns på plats var det ingen större fara då de inte ser människan som ett naturligt byte utan bara något stort. Dessa aligatorer käkar bara fisk tydligen. Men man vet ju aldrig om man kommer för nära…
Vi åkte på en tamitrail (öppen buss) och fick en fantastisk inblick i Everglades natur, hur allt hänger ihop och hur viktiga djurarterna faktiskt är. Tragiskt nog fick vi även veta hur mycket människan förstör…
Vidare i matchen gick resan till Fort Myers och badön Sanibel Island. Här hade vi ett par härliga dagar med sol och bad. Lisa var även med i snäcksamlar-VM och hade nog kunnat fylla en hel resväska om det gått med snäckor från denna vackra strand.
Efter sol och bad var det dags för ytterligare en förmodad höjdare, Disney World och Orlando. Resan till Orlando höll på att gå riktigt illa då GPS-tanten styrde in oss på en väg som gick mot trafiken. Vi fick backa fortare än kvickt…
Väl framme i Orlando insåg vi att det faktiskt var ganska kallt. Vi planerade in vår Disneyresa till dagen efter ankomst och var på plats tidigt. Det man inte förstår (i alla fall inte vi) är hur stort detta Disney World är. Det är som två Manhattan sägs det. Vi valde en av parkerna, Epcot, som sades vara lite mer för vuxna och vi hade en grymt trevlig dag. Vi åkte massor och såg detta fantastiska bygge som det faktiskt är. På kvällen traskade vi runt World Showcase (olika minivarianter av vissa länder, Sverige är dock inte med) och tänkte väl försöka orka med Illuminations som skall vara en fantastisk ljusshow som hålls rätt ute i sjön men vi orkade faktiskt inte…
Färdiga med Orlando och Disneyworld gjorde vi dagen efter ett tappert försök att slåss med halva Florida på deras mellandagsrea på ett så kallat “shoppingmall”. Det visade sig vara helkört och vi gav upp lagom till lunch.
Vad som hände härnäst kan man faktiskt beteckna som en dubbelbottnad upplevelse. Det var nämligen så att de sista fyra nätterna hade vi inte bokat något rum och hade således fritt fram att välja vilken del vi skulle bege oss till. Eftersom vi skulle flyga från Miami så tänkte vi att Fort Lauderdale vore en bra idé eftersom vi på vår agenda hade ett besök på ett av USA:s största shoppingmalls, det berömda Sawgrass Mills.
På något märkligt lyckades vi hitta det, Hollywood Beach Hotels. Det ligger precis i den lilla staden Hollywood, i stort sett mitt emellan Miami och Fort Lauderdale. Det var cirka 75 meter till en fantastisk strand och strandpromenad. Hotellet var väldigt billigt när vi bokade det via hotels.com och redan där borde jag ha anat oråd. Rummet som vi erhöll var litet, skitigt och fönstren var förmodligen sämre isolerade än om man hade satt upp ett bakplåtspapper istället. Dessutom var det så att det på kvällen blev kallt. Jävligt kallt. Det innebar problem för eftersom springan under vår dörr var så stor att en kattunge utan problem skulle kunna krånglat sig under. Air conditionapparaten var endast inställd på att blåsa kalluft så den hade vi ingen nytta av. Lösningen blev att låna en värmefläkt samt köra med ugnsluckan öppen på fullt blås (det fanns spis på rummet). Enligt personalen skulle det bli varmt dagarna efter så det var ett övergående problem. Dagen efter på morgonen presenterade sig ägaren/VD:n. En man runt de 50 och även förlagan till hotelldirektör Basil Fawlty i serien “Pang i bygget”. En makalös människa som for runt i 180 överallt och ingenstans och pratade i sin iphone (bra koll, det får jag ju ge honom). På morgonen, runt kl åtta, kom han och knackade på vår dörr…och serverade rom från en gigantisk flaska i stora plastmuggar. Lisa stod halvklädd i badrummet och han stövlade rakt in (vilket inte var så mycket stövlande då rummet var som ett dockhus) och sträckte fram en plastmugg till henne också. “You don´t have to drink it now”. Lisa tog ur tandborsten och tackade för det. Bacardi rom mixat med tandkräm kanske inte hade varit en ultimat blandning?
Jag stod bara och gapade över denne mans kringfarande. Som en tornado flög han runt och domderade hantverkare och övrig personal samtidigt som han försökte värja sig mot hotellgästernas klagomål. Dessutom pratade han i sin Iphone och serverade rom från en gigantflaska och chokladbitar från en liten väska fastklämd under axeln.
Höjdpunkten på vistelsen på detta fantastiska hotell var sedan cocktailpartyt som skulle hållas. Detta började Mr. Fawlty göra reklam för redan första dagen. Det skulle hållas vid en av poolerna och det skulle även finnas en trollkarl där. Givetvis kändes det fullständigt vansinnigt att medverka men i och med att svärmor och svärfar totalt flyttades runt i fem (!) rum och tyckte att Mr. Fawlty faktiskt gjort sitt yttersta för dem, så valde vi att i alla fall gå dit en stund. Big mistake.
När vi kom dit satt det ett gäng halvfulla kanadensare, totalt var vi väl runt 15 personer. Mr. Fawlty hade troligtvis missat lite i planeringen så när cocktailpartyt skulle starta, då började han plocka fram alltihopa, snacks, drycker osv. Samtidigt som han i vanlig ordning gav order till hantverkare, övrig personal, pratade i iphonen och dessutom tjafsade med trollkarlen om någonting. De flesta kakorna och snacksen hamnade i gräset men det verkade inte bekomma honom nämnvärt.
Som grädde på most var även ett “band” inhyrt. Eller en bandspelare som kompade ett gäng övervintrade personer i mer eller mindre tacky utstyrslar som förmodligen tyckte att de var rätt bra. Det var de inte. Det var faktiskt ren och skär slakt. När de gav sig på “Bad Moon Rising” så tänkte jag för mig själv att John Fogerty skulle med största sannolikhet gråtit blod om han hört detta. Men “bandet” nöjde sig inte med det utan spände bågen ytterligare och sågade fullständigt itu Tom Jones “Delilah” och en Celin Dion-låt. Vi skruvade rätt rejält på oss nu och letade febrilt flyktväg. Vi lyckades efter en och en halv timme smyga iväg från eländet.
Näst sista dagen blev det ett besök på Sawgrass Mills och vi avslutade med att shoppa en del roliga grejor, Lisa och jag hittade bland annat var sitt par löparskor som var väldigt billiga. Vid utcheckningen från Hollywood Beach Hotel så tyckte Mr. Fawlty att jag på hotels.com´s webbsida skulle skriva en bra recension. Jag fick faktiskt inte fram något svar och har väl egentligen inte något ännu så här några veckor efter heller. Är man ute efter en säng och en toalett så antar jag att det funkar. Läget är utomordentligt och man måste faktiskt säga att vi hade makalöst roligt åt denne karaktär. Och, det får vi också ge honom, han försökte faktiskt med alla medel göra oss nöjda.
Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk semester, Florida kan varmt rekommenderas och just att resa runt var mycket intressant. Två råd är dock att 1) köp en bok om resmålet, vi fick många bra tips från vår “Floridabok”, och 2) hyr du bil är GPS ett måste, även om GPS-tanten ledde in oss mot trafiken en gång. Kanske var hon trött på att vi körde fel hela tiden och inte lyssnade på henne?