[nggallery id=10]
Japp, nu satt det där, “f:et” i Telia. Nu är det Felia för hela slanten. Det spelar ingen roll hur mycket rabatt och kompensation (inte för att de någonsin skulle erbjuda någon) för så här får man bara inte behandla kunder.
Vad har då hänt? Jo, i april månad ringer jag upp Felia och säger att jag har köpt hus och jag är intresserad av att lägga allt hos en enda leverantör, så för att vara lite lagom fräck så sade jag “sälj något bra till mig” så får ni mig som helkund. Jag uttryckte dessutom att det var noga med att det skulle vara inkopplat och klart tills den 22:e då vi flyttade in, det är därför jag ringer nu, mer än två månader innan. Jajamen, inga problem sade Felia-tjejen.
Den 21:e juni, dagen för flytt, har jag inte hört något, inte ett endaste ord, och ringer således upp Felia och får då prata med Marcus som visar sig vara något av frälsaren på Felia. Han ojar sig och stönar, säger saker som “hur har hon gjort här då, osv”…det låter inget vidare i mina öron. Det visar sig vara ännu värre än det. Hade jag inte ringt så hade det inte hänt någonting alls, enligt Marcus, hon som tog emot beställningen har gjort fel, det är långa väntetider och systemet är dumt enligt honom. Han erbjuder sig att fixa det hela manuellt så min väntetid inte skall bli så lång. En vecka till skall det ta, säger han. Ok, det står vi ut med tänker jag. Marcus skall ringa mig på onsdag lovar han för då skall jag få min telefonadapter.
Onsdagen kom, inget samtal, ingen adapter. Jag börjar bli lite smått trött på Felia och ringer på torsdagen och får prata med en mindre intelligent varelse som säger att “bredbandet funkar ju, bara att koppla in nätverkssladden ju”. Jag försöker förklara att jag har en stationär dator som är ganska stor plus en skärm som är på 24 tum. Dosan som heter fiber2home sitter i vårt skafferi under trappan. Tycker du att jag skall sätta min dator därinne, frågar jag. “Öööhh, du har väl en laptop, kör på den”, tycker Felia-killen. Jag orkar inte längre och lägger på.
Idag, fredag, jag ringer igen. Får prata med en Felia-tjej som ser att allt är upplagt manuellt och därför kommer det att bli mycket dyrare än det paketet jag tecknat, jag kommer att få ett sms med hämtningsinfo för telefonadaptern i. Det tycker inte Felia-tjejen att jag skall hämta ut för då får jag betala 250 spänn och det skall jag ju inte göra för i paketet jag beställt, som jag inte fått, ingår adaptern. Hur skall jag göra då, undrar jag…? “Jag skall kolla och så ringer jag tillbaka till dig”, säger dagens Felia-tjej. Någon som tror att hon ringde tillbaka då? Stooooor risk. Jag intalar mig själv att det inte är någon idé att hetsa upp sig och försöker hålla mig lugn och ringer återigen upp Felia, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Denna gången heter Felia-tjejen Anna och hon har koll och vill inte gå in och rodda i Marcus setup och det stöjder jag till hundra procent. Hon lyckas faktiskt få fatt i Mackan och han ringer förbanne mig upp mig till min stora gläjde. Han erkänner dock att de har mycket stora problem och kan inte lova någon leverans av varken TV eller bredbandsswitch. Det är här någonstans jag inser att vi har problem. Det här kan ta hur lång tid som helst. På frågan om det är en vecka eller tre veckor säger han, “jag vet helt enkelt inte”. Tungt.
Det som retar mig mest är att ingen hör av sig och berättar sånt här. Hade jag inte varit på dem som en igel och ringt och ringt så hade jag stått där med mössan i handen och inte vetat ett skit. Nu står jag visserligen med mössan i handen ändå men jag vet i alla fall att det ser jävligt kört ut.
Vi slänger ändå upp lite bilder på vårt fina hus, du som läser är förmodligen bekant till oss och det innebär att du är varmt välkommen att hälsa på oss i sommar, vi skall bara få ordning på trädäck, gardiner, persienner och…
Jag ser framemot att kunna titta på Kalle Anka på julafton, Felia har kanske leverans på digitalboxen runt den 15:e december om jag har lite flyt.
Förutom allt gnäll, Marcus och Anna gjorde så gott de kunde, Marcus är min hjälte och jag hoppas att de faktiskt fixar tv:n snart…så jag skall inte bara gråta över detta, det finns betydligt värre saker här i världen. Michael Jackson är ju faktiskt död, lite sorgligt måste jag säga. Det är sorgligt när alla dör men…han har ju liksom alltid funnits där.
Slut på gnäll och sorgliga händelser, en väldigt rolig sak är att Lisa tryckt på send-knappen för sin e-learning, detta mastodontprojekt som hon under några månader arbetat 60 timmar i veckan med och projektet har faktiskt bokstavligt talat “stulit” min hustru. Jättegrattis och du är så värd din löneförhöjning, darling!