Frågan är befogad efter svensexa och möhippa ägt rum. Bilder kommer att publiceras men sammantaget får man säga att vi hade mycket roligt och vi kom rätt billigt undan. Lisa får själv skriva om sin möhippa dock, här blir det svensexa för hela slanten.
Svensexan startade med att Mr. Håkansson ramlade in hemma i vår lägenhet för att det var strul med hans travtittande via datorn. Jag har ju lurat på Figge en mac och med det följer ju ett visst serviceansvar så att serva honom med lite mac-hjälp är inget ovanligt, och jag anade inga ugglor i mossen. Sagt och gjort, halv tolv kom Figge. När sedan även Lasse Welin kom in igenom den öppna dörren anade jag faktiskt heller inte något men när Tomas Norberg dök in så förstod jag vad klockan var slagen…Det vita mousserande vinet åkte fram och tog slut rätt snabbt.
Övriga gänget som ramlade in och deltog förutom undertecknad var: Peter Buza, Fredrik Håkansson, Lasse Welin, Henrik Olsson, Tomas Norberg, Petter Szydlowski och Lasse Vikström.
Första uppgiften för mig var att ikläda mig pingisshorts och t-shirt. Givetvis modell så fula som möjligt så det blev lite letande i garderoberna. Det var dock inga större svårigheter att hitta några fula pingiskläder. Enligt Lisa så har de flesta pingisspelare just fula kläder när de spelar. Iklädd min vackra uniform begav vi oss till torget för lite minipingis. Eftersom det var lunchpengar jag skulle ragga ihop gällde det att smörja munlädret och det var var där det mousserande vinet kom väl till pass. Grabbarna tyckte nog inte jag var speciellt bra på att “sälja mig” ändå. Jag spelade mot unga och gamla, lite gamla elever från min tid som tränare smög också in och provade lyckan.
Efter en timme dök Wang Jianfeng upp och inhandlade snabbt ett par damtoppar/linnen som jag på något sätt fick kränga på mig. Denna outfiten behöll jag sen i stort sett hela dagen.
Grenen avslutades efter cirka två timmar och 130 kronor på fickan.
Kufiskast: Farbrorn som spelade mot mig tre gånger men inte betalade en enda gång.
Lunch intogs sedan på restaurang Yoss, vilket var mycket välbehövligt och som vanligt väldigt gott.
Efter det fick jag gå min “golgata”, det vill säga bära pingisbordet hem. Därefter vidare till Arosfortet för en sorts “fångarna på fortet”. 20 celler stod till förfogande och i alla fall jag märkte att jag inte bara hade druckit lättmjölk då klättergrenarna som normalt sett hade varit baggisar blev krångligare och krångligare. För att inte tala om de kluriga cellerna, där var jag verkligen helt rökt. Hursomhelst så var det riktigt roligt.
Bäst: Norberg och Henke som hade varit där innan och visste precis hur man fuskade till sig poängen (skräll).
Hotell Amadeus var nästa anhalt med bastu och öl. Mycket varmt och mycket trevligt. Vi klädde sedan om och drog vidare till Gastons Restaurang. Här började det bli väldigt bra med drinkar i alla möjliga färger, några av dem brann till och med. Radde med personal gjorde nog sitt bästa för att jag skulle bli riktigt glad i hatten. Shots blev det också några stycken. Formen började bli på topp och jag har för mig att jag försökte mig på en sorts presentation av varje deltagare för Petter Szydlowski som nog var den ende som inte hade träffat någon av de övriga. Hoppas den gode Petter fattade något i alla fall.
Vidare till en nyöppnad bar längs Nissan, jag tror den heter Trottobar och slutligen avslutades kvällen på Bonds nattklubb. Här blev det rejält tungt och slitet med öl, bacardi osv. McDonalds fick sedan stå för nattmat innan jag och Bett (Lasse Vikström. Varför han kallas så kan du fråga på bröllopet) vandrade hem till Söderlingsvägen.
Dagen efter var allt annat än rolig, kan man bli mer bakis? Dock skall ingen skugga falla över deltagarna, jag hällde nog i mig det mesta själv utan något trugande. Ett stort tack speciellt till min bror Peter som arrangerat det hela, jag hade jättekul och det var precis lagom. Tack även till ni som ställde upp och lade hela dagen i mitt sällskap.
Bäst under dagen: Arosfortet (www.arosfortet.se), ruskigt roligt. Förmodligen roligare om man är helt nykter också.
Sämst under dagen: Baksmällan, utan någon som helst konkurrens.
Mest synd om: Killen jag spelade mot som också hade sin svensexa iklädd simdynor, hotpants, svarta gummistövlar och skidor. Hans enda mantra var “kanske någon av er också en dag skall gifta er, tänk på det”.
Nu jobbar vi vidare på att själva bröllopsdagen skall bli så minnesvärd som möjligt. Festprogrammet skall bli min nästa uppgift att färdigställa.